Behandlingen av besvär handlar om mer än formfel

Annonsbladets webb om initiativfullmäktige: Fullmäktige ville inte bevara byskolorna

Så här avslutas texten:

Det gick inte att ta miste på publikens missnöje när Annalena Sjöblom (SFP) tackade Strandberg för ”de efterlängtade siffrorna som bekräftar Kohtamäkis rapport”. Då steg en stor del av åhörarna upp och gick ut. De får nu bara vänta på förvaltningsdomstolens beslut i ärendet.
   - Men domstolen kan endast ta ställning till formfel i behandlingen, och det har ännu aldrig hänt att förvaltningsdomstolen skulle ha gett ett åtgärdsförbud i ett sådant här skolärende, sade Tom Simola.
   - Då skulle det vara på tiden, var Carola Antskogs kommentar.

Till detta tillägger bloggens upprätthållare följande:

Det stämmer naturligtvis att domstolen inte kan ta ställning på basen av ändamålsenlighetsgrunder, vilket Tom Simola tidigare påpekat, men fullmäktige kunde förstås ha godkänt initiativen t.ex. av praktiska skäl eller övertygelse eller p.g.a. de osäkra inbesparingerna  eller en egen tolkning av samgångavtalet. Däremot kan förvaltningsdomstolen ta ställning till besväret på alla laglighetsgrunder, alltså också på andra grunder än formfel. Domstolen kan inte ändra beslutet, alltså fatta ett nytt beslut för kommunens del - det är kommunnen som fattar sina egna beslut som förstås helst ska vara lagliga - men ifall besvären vinner leder det till att beslutet förklaras olagligt och alltså inte gäller. (Även olagliga beslut träder i kraft ifall ingen besvärar sig, så sådana kan också leda till resultat då alla är nöjda.)

Ifall beslutet upphävs gäller det nuvarande skolnätet, ifall inte fullmäktige fattar ett nytt lagligt indragningsbeslut. Eftersom beslutet kan visa sig vara olagligt på andra grunder än begångna formfel - vilka kommunen alltså kan vara kapabel att rätta till för att få till stånd ett lagligt beslut - utan t.ex. på basen av att samgångsavtalet är bindande i tre år, är det inte alls säkert att fullmäktige kan - såsom Tom Simola antar - fatta ett lagligt indragningsbeslut. Det här är naturligtvis spekulationer, men det är ändå ett faktum att fullmäktige i och med det nya beslutet nu valt att riskera att också Björkboda måste bibehållas nästa år. Enligt allas bedöming ger en indragning av Björkboda ganska betydande inbesparingar (medan det ännu inte finns några beräkningar som verkligen visar att der är sannolikt med betydande inbesparingar för de andra skolornas del, oberoende av vad Annalena Sjöblom säger - en 70 000 euros inbesparing för Tjuda-Amosparken sammanslagningen är visserligen inte helt liten, men den raseras med en minimal inflyttning, fast just nu är väl stämningen snarare UTflyttningsuppmuntrande, så det finns ju en möjlighet att planeringen håller trots allt).

Nästa steg i besvärsprocessen är att förvaltningsdomstolen ber besvärsställarna kommentera kommunens utlåtande. Utlåtandet godkändes i kommunstyrelsen den 2 december precis enligt Tom Simolas förslag. Därefter kan domstolen behandla frågan om ett eventuellt verkställighetsförbud, vilket flera besvär begär. Det är ovanligt att verkställighetförbund ges, men det också ovanligt att kommuner inte alls vidkänner möjligheten att besvär - som inte är uppenbart ogrundande - kan ha någon praktiskt betydelse för ett besluts verkställighet. Det är ändå ett faktum att besvären blir meningslösa ifall verkställigheten fortsätter. Vem vill att barnen ska vara förberedda på att gå i en viss skola, att anbud för skolskjutsar är godkända för ett visst begränsat skolnät och så kommer domstolens beslut, kanske på sommaren, som visar på en tolkning av samgångsavtalet enligt vilket ingen skola kan dras in? Ingen vill väl att det ska gå just så - och ingen vet hur domstolen kommer att förhålla sig - men faktum är att kommunens ledning nu valt att ta den här risken i stället för att låta tre av skolorna fortsätta. Vettigare, även för indragningivrarna, hade varit att låta dem finnas kvar åtminstone ett år till.

Det som var en positiv kamp för skolorna har nu blivit en olustig kamp med negativa undertoner. Det är inte roligt att besvären hänger kvar. Det hade varit väldigt roligt om fullmäktige fattat ett sådant beslut att besvären kunde ha dragits tillbaka. Det hade fullmäktige möjlighet att göra, men ville inte.