Dags att ta till vara invånarnas aktivitet

Insändare i dagens Åbo Underrättelser (24.11.2009):

Ingmar Forne (ÅU 21.11) har rätt i att en noggrannare konsultering av lagstiftningen hade gett information om formkrav för folkomröstningsinitiativ i lagen om kommunala folkomröstningar.

Enligt förvaltningslagens 22 § skall myndigheten uppmana avsändaren att komplettera en bristfällig handling, om det inte är onödigt med tanke på avgörandet av ärendet. Vad som är onödigt kan diskuteras - det ter sig osannolikt att inte 5 procent undertecknat då namnen representerade över 20 procent - men i det här fallet kom kommunens tjänstemän fram till att komplettering behövs (styrelsen diskuterade uppenbarligen bristerna den 2.11. men komplettering nämns inte i styrelsens protokoll).

Nu finns namnförtydliganden, noggrannare adresser samt yrke eller syssla motsvarande över 9 procent av invånarna. Dessutom föreslås två omröstningsfrågor, ett val mellan mellan fullmäktiges beslut och för den svenska sidan bibehållande av Tjuda och Ytterkulla och, för finska skolväsendet, bevarande av Mjösund. Det ska också vara möjligt att inte ta ställning.

”När fullmäktige beslutat om föranstaltande av en rådgivande folkomröstning, så kan man besvära sig över beslutet, om inte formaliteterna gällande initiativet är uppfyllda”, varnar Forne. Hade han velat bemöta initiativtagarna sakligt hade han kunnat stifta bekantskap med lagstiftningen på www.finlex.fi. Mot fullmäktigebeslut om folkomröstning gäller, enligt kommunallagens 99 §, besvärsförbud. Som Johan Kinos konstaterat i ÅU, rätt ska vara rätt. Nu är det dags att komma till sak.

Initiativen om bevarande av Mjösund, Tjuda och Ytterkulla som samlades in tillsammans med folkomröstningsinitiativet behövde inte komplettering. Fullmäktige måste behandla intitiativ inom sin befogenhet då de framförs av över 2 procent av de röstberättiagde. Skolfrågan kommer alltså till ny behandling och fullmäktige kan tillfredställa initiativtagarna genom att bevara skolorna.

Det stora arbete med att söka efter olika lösningar för skolsektorn som tjänstemän och förtroendevalda gjort går inte förlorat. Den ökade kunskap kan användas för att optimera planeringen med bibehållna skolor. Genom att fullmäktige fattar ett nytt beslut slipper kommunen, och dess invånare, också den osäkerhet som nu råder. Förvaltningsdomstolen har mottagit besvär och ifall de godkänns måste kommunen bibehålla skolorna i alla fall - och som Forne mycket riktigt påpekar brukar domstolen ta tid på sig.

Tack vare det stora engagemanget tror jag att det finns gott om fullmäktigeledamöter som är beredda att sätta sig in i skolärendet på nytt. Dessutom har det ju framkommit att inbesparingarna, om de alls existerar, är obetydliga.

Hur förklarar man annars att budgetförslaget för bildningssektorn visar på större kostnader 2010 än för 2009? Redan inbesparingarna från fyra fastigheter (som bildningen inte längre halva nästa år behöver betala till tekniska) borde väl täcka de allmänna kostnadsökningarna? Några tecken på att en massa lärar- och skolbiträdeslöner försvinner, såsom Kohtamäkis utredning utgick ifrån i våras, finns inte. Det är bara eleverna från Björkboda som är så få att de ryms utan att den mottagande skolan behöver anställa fler lärare, men inte ens den inbesparingen syns alltså i bildningsbudgetens slutsumma.

Det borde inte längre finnas fullmäktigeledamöter som är beredda att slentrianmässigt fatta samma beslut på nytt. Dels är det säkert flera som, nu då frågan aktualiserats, studerat samgångsavtalet med bilaga. Kommunerna signalerade där klart att åtminstone trelärarskolorna bevaras. Dels är medborgaraktivitet så värdefull för kommunen - och djupt besvikna invånare en så stor förlust -att redan det ger beslutsfattarna nytt mod.

Då det står klart att skolorna bibehålls ställer garanterat många frivilliga upp och jobbar för ökad trivsel och inflyttning - och dessutom tillsammans över tidigare kommun- och språkgränser.  Vilken chans att ta tillvara!

Anna Ritamäki-Sjöstrand
Skolspiran-bloggens upprätthållare